Animism

Nu reser jag. Man kan blogga i farten numera. Jag är alltså fortfarande inte borta, men absolut inte hemma.

Det finns folk som tror att det bor andar i tingen. Att träd, stenar och platser är besjälade. De har naturligtvis rätt. I alla fall gäller detta för hemma. Det är just det som gör hemma till hemma.

En gatukorsning hemma är inte bara en gatukorsning, utan den plats där jag tappade halva ananassplitten i förra vinterns grus, så att den inte gick att äta upp. Motorvägen är scenen för en punktering (lagades med gummigegga på sprayplaska – de verkstan inte nöjda med sådant förfarande). Vid bron såg jag en bäver.

Borta gäller andra regler. En trottoar är en trottoar är en trottoar är aldrig platsen där jag fick ett roligt besked, träffade en avlägsen släkting, eller sprang förbi för att hinna till ett viktigt möte. Det är just det som är felet med borta.

För att få mening måste allting borta fyllas med mening och det blir ett fasligt sjå.

Borta från borta

En islandsblogg måste ju skrivas från Island. Och om den heter "Så går en dag än från vår tid" så måste den rimligen skrivas av en som hoppas att dagarna skall rassla på.

Just nu är jag inte på Island. Jag hoppas inte heller på att dagarna skall avlöpa snabbt.

Men imorgon. Då är jag tillbaka. På Island och kanske på bloggen. Och då vet jag att jag kommer att vara så borta att jag vill att tiden skall slå knut på sig själv och marschera med sjumilastövlarna på.

Och just precis då - stannar den.

Hört på radio

Saab är förstanyheten på Útvarp Reykjavík, radion, denna morgon. Det är egentligen inte så bra. Då är det att betrakta som allvar.