söndag 15 mars 2009

Mer töväder

Minns ni biluthyrningsdamen? Hon tinade upp till slut.

Jag vann. Men hon förlorade inte. Hon fick le. Brosa.

2 kommentarer:

  1. Vi blir nyfikna! Hur gjorde du? Berättade du västgötahistorier?

    SvaraRadera
  2. Nej, jag är ingen lustigkurre. Jag frågade om hon alltid arbetade, för hon var där varej gång jag var där,vardag som lördag, morgon och kväll. Det var nyckeln. Hon började berätta om sina barn, att hon var ensamstående och om hela arbetsschemat. Helt ny människa, för att jag intresserade mig lite. Det finns många sätt...

    Egentligen tror jag att det är lättare här. I Sverige har jag stött på en del nötter som verkligen inte går att knäcka. Som närmast sätter en är i att inte vara trevliga. Då är det svårt. E. en mästare i genren, dock.

    SvaraRadera