Mindre än nånsin

Naturligtvis måste jag ge mig ut i vad som visade sig vara en liten försiktig Hyunday just den helg i mars då det blir snöstorm.

Det började annars bra. Jag kom ut ur Reykjavik, trots en vägskyltning som kräver av trafikanten att hon har god överblick över den isländska geografin. Jag kom fram till den mycket vackra plats i ingenstans, som jag skulle besöka. Jag blev vänligt mottagen, och hade trevligt.

Det var bara det att jag och alla andra hade läst i tidningen att det skulle bli snö och blåst. Inte så farligt, trodde de flesta. Men jag bestämde mig ändå för att inte stanna borta över natten, utan köra direkt hem till stan. Då började det dala flingor. Och medan jag avvaktade för att se vart vädret tog vägen, så blev det omöjligt att åka någonstans. Modd överallt och en vansinnig vind. Jag tog in på ett litet guesthouse vars fönsterrutor man snart inte kunde se ut genom för snön som rök och frös fast. Jag kände mig liten och feg.

Mitt beslut att inte resa över det höglänta lavafält som skiljer Reykjavik från sydlandet visade sig inte vara så dumt. När jag ringde vägverkets väder- och framkomlighetstjänst fick jag veta att prognosen, veðurspáin, spådomen alltså, var usel. Framåt kvällen stängdes vägen också mycket riktigt. Jag kurade och såg på tevenyheterna som avrådde alla från att åka nånstans.

I morse fick jag veta att vägen, Hellisheiði, var öppen igen, och när en liten isländsk dam började borsta av sin Nissan Micra för avfärd, frågade jag henne vad hon trodde. Jodå, Hellisheiði var fær, farbar. Det var blåst och modd, men man skulle kunna komma fram.

Det kunde man också visade det sig. Om man inte har synpunkter på att ens bil plötsligt rycks några meter åt ena eller andra hållet av vinden.

De rejäla jeepar som stod strösslade fastkörda, avåkta och översnöade, till höger och vänster om vägen blev ett slags kvitto på att mitt omdöme inte sviktar. Bara mitt mod. Och min tilltro till små gråa Hyundayer.

Men jag kom hem. Och har bildbevis, som följer nedan.




Först en trevlig häst, strax innan snön föll.










Därpå en bulle som jag köpte för att en snäll man på en liten mack gav mig gratis batterier till kameran. Han sade att de var dåliga, men nog var de bättre än de som var slut i alla fall. Bullen låg i en stor ask och jag åt den inne i bilen. Vegna vindsins.




Sedan snöstormen i går kväll.














Och så riktigt goda nyheter från i morse: plusgrader på Hellisheiði - ingen frusen modd alltså.







Samt en bild på töande oväder.


















Jag skall i fortsättningen bara besöka platser som nås med ett solitt tunnelbanesystem. Påminn mig om jag glömmer det.