De flesta människor som rör sig på stan mellan klockan åtta på morgonen och sådär sju, åtta på kvällen går själva. Någon drar en barnvagn, någon talar i telefon, men de flesta bara går någonstans, utan en hop vänner, utan några synliga tecken på att de känner någon enda annan människa.
Att jag går här på gatan ensam morgon och kväll väcker därför förmodligen inte någon särskilt uppmärksamhet. Det är bara jag själv som tycker att jag dinglar lite i stora världen.
Kanske kan jag fejka ett riktigt uppsluppet mobilsamtal? Eller är det då man verkligen blir sorglig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och nu får du mig att tänka på inledningen till Bridget Jones dagbok II. Kanske finns det en videobutik där du kan hyra denna strålande pärla, en högtidsstund för alla cineaster? För att pigga upp dig.
SvaraRaderaM.
(den eviga kommentatorn som nu rusar till ett step up-pass, i valet och kvalet om benvärmare kanske är det rätta för sådan 80-talsträning...)
PS. DU kan alltså spela den på datorn. BSDV.
SvaraRaderaDu kan annars ringa din syster som ofta är vaken så där okristligt tidigt. Då behöver du inte fejka entusiasm utan faktiskt skratta så du kissar på dig på riktigt? Låter inte det lockande? Eller så kan du ringa vår mor och få reda på vad de har ätit den senaste veckan.
SvaraRadera