Det sägs att engelsmän talar mycket om vädret. Det kan vara ett öfenomen, för detsamma gäller här. Och här ger vädret så rikliga tillfällen till samtal. Det ändras tacksamt nog hela tiden, så frågar man om det regnar ute, så är den frågan relevant och inte bara något man säger för att munnen skall gå. Bara för att det spöregnade för fem minuter sedan behöver det inte göra det nu.
Jag kan nog fråga om regn. Men snö, det är krångligt att böja, tror jag. Tur att den har smält, så att den inte är på tapeten längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Går det inte bara att göra som jag gör på tyska: prata snabbt som attan, få till uttalet okej och svälj ändelserna så gott det går?
SvaraRaderaDet är en utmärkt tanke, men i praktiken funkar det dåligt på isländska. Boken heter t.ex. bókin. Men bokens, om man skulle vilja säga det, heter bókarinnar. Folk som heter Egill förvandlas i andra kasus till Agla. Det är svårt att sluddra bort samtliga vokaler, samt konsonanter, utan att bli obegriplig.
SvaraRaderaPåminner en del om temat (som jag lärde mej för längesen) på latinets fero 'bära' fero tuli latum ferre (av någon anledning). Inte lätt att sluddra över så mycket där inte.
SvaraRaderaJag vill minnas att min latinlärare var mycket hårdare på att man skulle tala rent än vad min tysklärare var...
SvaraRaderaJa, och ibland på vers. Pyramus et Thisbe iuvenum pulcherrimus alter altera quas oriens habuit praelata puellis
SvaraRadera(jag märker att jag är lite osäker på latinstavning)
Arma virumque cano, Troiae qui primus ab oris... Och sådär.
SvaraRaderaJag vill också (med viss skam) minnas att min latinlärare med förakt i rösten talade om folk som läst latin men som några år senare bara kom ihåg lite sentenser och lösryckt vers.
I ärlighetens namn minns jag lite paradigm också, så jag skulle kunna slippa sluddra på latin: hic haec hoc, huius huius huius. Frågan är bara vad jag ska med den informationen till.