Min svenska erfarenhet av samtal är att deltagarna berättar historier eller kommenterar något på samma tema som just varit uppe. Isländska lunch- och kaffebordssamtal slingrar sig oftast från en person till en annan.
-Var inte har bror till Kjartan?
-Jo, visst, och deras mamma var ju dotter till Jóhann.
-Vilken Jóhann? Kárason?
-Ja, han juristen.
-Min mamma gick i samma klass som hans syster.
-Anna? Nej, vänta, vad hette hon, var det inte Jóhanna. Hon hälsade ofta på hemma när jag var liten.
-Jaha?
-Pappa och hon var kusiner.
-Jamen, då var de ju sysslingar till Pétur, han som gifte sig med en amerikansk kvinna.
Så håller det på. Även om jag mot förmodan skulle ha kunnat formulera en vettig mening någon gång emellanåt, så har jag inte så mycket att bidra med.
onsdag 18 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gör som jag då. Lägg dig i knät på nån runt bordet och gosa in dig. Spinn lite instälsamt och sen behöver du inte göra nåt mer den kvällen.
SvaraRadera