Så går en dag än från vår tid är en rad ur en psalm. Så här går den:
Så går en dag än från vår tid
och kommer aldrig åter
Jag var i Indien och räddade världen när jag var tjugo. Jag kan inte minnas att jag längtade hem, men tiden gick oroande långsamt. Varje kväll när jag låg under myggnätet i sängen och stirrade ut i det elektricitetslösa mörkret mumlade jag För mig själv: "Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig åter - yes!"
Det vore ju bra om jag kunde hitta ett annat förhållningssätt till Island.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar