Vems dotter är jag?

M. tror att jag kanske får ett isländskt namn om jag registrerar mig i folkbokföringen.

Sist jag var här någon längre tid, och det är tretton år sen, fick jag alltid frågan när jag hade presenterat mig med förnamn:

Og hvers dóttir ertu?

Vems dotter jag är? Det finns ju åtminstone två bra svar på den frågan. Vad svarar man? Sitt efternamn? Det var inte det som efterfrågades. Sin fars namn, och så får man ett helt nytt namn på pappret? Eller, mer feministiskt, om det ändå skall bli fel på pappret, sin mors namn?

Nu har jag inte fått den frågan. Det beror antingen på att jag talar mycket sämre isländska, så att alla direkt hör att det inte är fråga om någon Íslandsdóttir. Eller så har man här på tretton år vant sig vid att folk har andra namn, sådär generellt. Eller så beror det på att jag inte är skattskriven. Kanske blir man mer isländsk så fort man får sitt kennitala. Vi får se.