Det är betydligt lättare att hålla sig sysselsatt i veckorna än på helgerna när man inte hör till. På vardagarna här har jag faktiskt haft så mycket att göra att jag nästan har inbillat mig att jag har ett liv. Vakna, klä på sig, skynda sig till bussen, åka till arbetet (tar nästan en hel välsignad timme med promenad till bussen och från bussen till arbetet), arbeta, göra ett litet ärende mellan fem och sex, åka hem (samma välsignade timme som bara går helt gratis) äta, vara trött för att det finns så många ord som surrar i huvuet och sen sova. Det är ett liv.
Men nu: inga planer för lördag, inga för söndag.
Jag kunde såklart plugga lite isländska. Men jag tänker mig mer nån sorts aktivitet som man kan berätta om på måndag morgon. Å andra sidan, who am I kidding: Jag kan ju inte berätta så mycket alls utan att staka mig och gå vilse bland kasus, så det spelar ingen större roll vad jag gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men du, gör som jag. Ljug! Det är jättebra. Det är ju ingen som kan kolla det i alla fall. Och det där kasus... heter det inte kaktus? Du börjar visst tappa din svenska också. Pinsamt.
SvaraRadera