Nattlig rapport:
Kaffibarinn levde upp lagom när det var dags för hemförd. Dansgolvstema ikväll: Sexy Lazer. Oklart vad det är, och inte kunde jag vänta och se heller. Publiken mycket städad fram till 23.30 i alla händelser.
Pizzaslice på väg till bussen, då jag också passerade regeringsbyggnaden och tänkte på scenen ur 101 Rykjavik, där den isändska konstitutionen behandlas ur en ofördelaktig vinkel bland statyerna utanför.
En liten våffelvagn hoppades på att kunna locka till sig natthungriga.
Och det var det. På söndagar går första bussen till stan vid tolv-tiden, så i tolv timmar mellan lördag och söndag får man hålla sig hemma i förorten, om man inte är bilburen.
söndag 5 april 2009
lördag 4 april 2009
Saturday night fever
Nu skall jag ut och svira i Reykjaviksnatten. Den som är så berömd.
Det finns ett problem: Sista bussen hem till min beskedliga förort går klockan 23.50, så så värst mycket till nattsudd blir det ju inte. Faktum är att de flesta kommer ut först vid midnatt, när jag lommar till bussen.
Men en liten stund blir det kanske som i gamla dagar.
Det finns ett problem: Sista bussen hem till min beskedliga förort går klockan 23.50, så så värst mycket till nattsudd blir det ju inte. Faktum är att de flesta kommer ut först vid midnatt, när jag lommar till bussen.
Men en liten stund blir det kanske som i gamla dagar.
fredag 3 april 2009
Ferming
I slutet av april verkar det vara dags för fermingar, konfirmation, här på Island. Det är en mycket stor sak. Alla tidningar är fulla av annonser med förslag på vad man kan ge till konfirmanderna. En Macbook är ett förslag. En säng ett annat. Hade man som svensk kommit dragande med en liten Frödingdiktbok kan man anta att konfirmanden inte bara skulle bli besviken, utan också undra om man var helt bakom flötet.
Konfirmanden skall också preppas till tänderna. Veckotidningarna är fulla av bildreportage på hur man förvandlar sin fjortonåriga dotter till fotomodell inför konfirmationen. Fantastiska balfrisyrer och avancerade sminkningar. Barnen ser ut som små brudar.
Jag har gått miste om något i min egen svenska uppväxt, den saken är klar.
Konfirmanden skall också preppas till tänderna. Veckotidningarna är fulla av bildreportage på hur man förvandlar sin fjortonåriga dotter till fotomodell inför konfirmationen. Fantastiska balfrisyrer och avancerade sminkningar. Barnen ser ut som små brudar.
Jag har gått miste om något i min egen svenska uppväxt, den saken är klar.
torsdag 2 april 2009
Brott
I natt har några tjuvar försökt bryta sig in i ett växthus i Hveragerði. De var såklart inte ute efter lokalt odlade tomater och gurkor, även om isländska grönsaker är nog så dyra, utan de hade tänkt sno lamporna. Dem kan man nämligen ha i en källare och odla cannabis.
För ett par veckor sedan hittade polisen en källare med sprinklersystem, lampor och allt, där det odlades kvadratmeter efter kvadratmeter av cannabis. Tjuvarna från igår var kanske inspirerade av det projektet.
Även om det naturligtvis är sådär att man odlar cannabis i källare, är brottsligheten här ganska beskedlig. Jag kan heller inte låta bli att undra hur lönsamt det är att hålla på med frön och lampor och jord och gödsel och elräkningar för konstgjord sol och sedan smuggelsälja själva produkten. Lite framåtanda där, trots allt.
För ett par veckor sedan hittade polisen en källare med sprinklersystem, lampor och allt, där det odlades kvadratmeter efter kvadratmeter av cannabis. Tjuvarna från igår var kanske inspirerade av det projektet.
Även om det naturligtvis är sådär att man odlar cannabis i källare, är brottsligheten här ganska beskedlig. Jag kan heller inte låta bli att undra hur lönsamt det är att hålla på med frön och lampor och jord och gödsel och elräkningar för konstgjord sol och sedan smuggelsälja själva produkten. Lite framåtanda där, trots allt.
Full som ett ägg
Chokaldföretaget som gör påskäggen, som ni kanske har bekantat er med tidigare på bloggen, Nói Síríus, har utlyst en tävling. Man får semja sinn eigin málshátt, skriva sitt eget ordspråk, alltså. Man skickar in det till företaget och så landar det kanske i påskäggen nästa år. Som i en annan fortune cookie.
Jag undrar om jag skall semja minn eigin málshátt. Jag kanske kan skriva något på min alternativa isländska som blir ett nytt ordspråk, som sprider sig och hamnar på allas läppar och så småningom rör till och på sikt bryter ned hela kasussystemet. Vilken välgärning i påskatider.
Jag undrar om jag skall semja minn eigin málshátt. Jag kanske kan skriva något på min alternativa isländska som blir ett nytt ordspråk, som sprider sig och hamnar på allas läppar och så småningom rör till och på sikt bryter ned hela kasussystemet. Vilken välgärning i påskatider.
onsdag 1 april 2009
Hvað er að?
Idag skedde slutligen det isländska miraklet. Jag råkade säga helt rätt utan att tänka efter, och utan att använda en färdig fras som god morgon och sånt som jag faktiskt brukar klara.
Det krävde en viss grad av förlösande indignation. Vad är det med folk? sade jag. Hvað er að fólki? Och jag tänkte inte að, að, að, jo, det blir dativ. Fólk um fólk frá fólki til fólks. Að fólki. Nej, det bara sprang ur min mun, färdigt och fint, runt och riktigt och inte kantigt och fransigt.
Och, nix, det här är inget aprilskämt, det är alldeles sant.
Det krävde en viss grad av förlösande indignation. Vad är det med folk? sade jag. Hvað er að fólki? Och jag tänkte inte að, að, að, jo, det blir dativ. Fólk um fólk frá fólki til fólks. Að fólki. Nej, det bara sprang ur min mun, färdigt och fint, runt och riktigt och inte kantigt och fransigt.
Och, nix, det här är inget aprilskämt, det är alldeles sant.
I krisens spår
I år skall den stora chokladtillverkaren här satsa på påskägg i storlek fyra, vad nu det kan innebära. Förra året, pre-kris, lång tyngdpunkten i påskäggsframställningen på storlek nio och tio. Så det roliga har halverats, kan man säga. Men det skall inte vara tunnare choklad i äggen i år, och inte mindre godisfyllning heller.
Däremot har råvarupriset stigit, så man får räkna med att punga ut med 20 procent extra för äggen. Men man bör väl fortfarande komma lindrigare undan med ett 20 procent dyrare ägg i storlek fyra än ett fjolårsägg i storlek tio, får vi hoppas.
Krisen slår blint omkring sig.
Däremot har råvarupriset stigit, så man får räkna med att punga ut med 20 procent extra för äggen. Men man bör väl fortfarande komma lindrigare undan med ett 20 procent dyrare ägg i storlek fyra än ett fjolårsägg i storlek tio, får vi hoppas.
Krisen slår blint omkring sig.
tisdag 31 mars 2009
Hej mitt vinterland
Tystnaden här på bloggen beror i vanlig ordning på att jag har varit borta från Island. Bloggar om Island kan ju inte skrivas var som helst ifrån. När jag inte är på Island har jag inte heller så god tillgång på nätverk som man har här, i världens mest uppkopplade land.
När jag åkte från Island förra veckan var det vinter här. Men i Köpenhamn, tänkte jag, är det vår. I Köpenhamn snöade det vertikalt och blåste snålt. Men i Göteborg, tänkte jag, är det vår. Och det var det kanske någon dag, men sen kom snön också dit. Och nu är jag tillbaka på Island och snön är naturligtvis en trogen följeslagare.
Och jag är borta igen. Och hemma i cyberrymden.
När jag åkte från Island förra veckan var det vinter här. Men i Köpenhamn, tänkte jag, är det vår. I Köpenhamn snöade det vertikalt och blåste snålt. Men i Göteborg, tänkte jag, är det vår. Och det var det kanske någon dag, men sen kom snön också dit. Och nu är jag tillbaka på Island och snön är naturligtvis en trogen följeslagare.
Och jag är borta igen. Och hemma i cyberrymden.
måndag 23 mars 2009
Dags att deklarera
Snart skall man lämna in sin deklaration på Island. Men om man inte hinner, så kan man söka om en liten tidsfrist, inte lång, nån vecka drygt, tror jag. Hemskt många gör detta, sade just på den populära radiokanalen Bylgjan. Faktiskt fler på Island än någon annan stans i världen. Det, menade radioprataren, var inte nån överraskning.
Islänningarns eget mañana heter sjáum til, och det betyder väl ungefär ”vi avvaktar och ser hur det går”. En annan frekvent favorit är það kemur í ljós, ”det visar sig väl”. Dessa fraser kan tillämpas om väder, städning, arbetsprojekt och förmodligen döden själv. Och om självdeklarationer.
Islänningarns eget mañana heter sjáum til, och det betyder väl ungefär ”vi avvaktar och ser hur det går”. En annan frekvent favorit är það kemur í ljós, ”det visar sig väl”. Dessa fraser kan tillämpas om väder, städning, arbetsprojekt och förmodligen döden själv. Och om självdeklarationer.
lördag 21 mars 2009
Moleskine
En kommentatör föreslog häromveckan att jag skulle välja mig en hemmingwaysk punkt från vilken livet här kunde betraktas. Företrädesvis ett kafé, så man har det lite bra. Inte som när man skådar örn i såna där kyliga, fuktiga små krypin.
Det är en fin tanke. Ensamheten och utanförskapet skulle då upphöjas till en dygd. Problemet med den strategin är, som jag ser det, att den kräver att man levererar. Ingen The old man and the Sea, ingen riktigt framgångsrik Hemmingway.
Som ett alternativ har jag övervägt mindre av konstnärliga texter och mer av journalistisk brukstext. Jag skulle helt enkelt kunna walraffa bort min ensamhet. Poängen med walraffande är att man faktiskt deltar i det slitiga fabriksarbetet eller, i mitt fall, i Ensamheten i Exil, men man är ändå förmer, ändå en liten aning höjd över de andra arbetarna, eller de andra stackarna. Men vad skall jag avslöja? Walraffande kräver scoop. Jag har inget scoop alls under uppsegling, tyvärr.
Återstår bara att harva på och blogga.
Det är en fin tanke. Ensamheten och utanförskapet skulle då upphöjas till en dygd. Problemet med den strategin är, som jag ser det, att den kräver att man levererar. Ingen The old man and the Sea, ingen riktigt framgångsrik Hemmingway.
Som ett alternativ har jag övervägt mindre av konstnärliga texter och mer av journalistisk brukstext. Jag skulle helt enkelt kunna walraffa bort min ensamhet. Poängen med walraffande är att man faktiskt deltar i det slitiga fabriksarbetet eller, i mitt fall, i Ensamheten i Exil, men man är ändå förmer, ändå en liten aning höjd över de andra arbetarna, eller de andra stackarna. Men vad skall jag avslöja? Walraffande kräver scoop. Jag har inget scoop alls under uppsegling, tyvärr.
Återstår bara att harva på och blogga.
Klagomur
Om jag inte hade ägnat mig så mycket åt självömkan i den här bloggen så hade den kunnat bli riktigt intressant. Iakttagelser i gränssnittet mellan min svenska erfarenhet och den isländska verkligen, liksom.
Men inte.
Men inte.
Inre resor
Vet ni vad jag gör? Jag läser restaurangrecensioner i GP på nätet. Och så tänker jag på hur man går till den och den restaurangen. Och hur man går hem. Och saker som hänt på den och den restaurangen, för jag har ju varit där, behöver inte läsa recensionerna.
Inte så stor vits att åka utomlands om man ägnar hela tiden borta åt att resa hem.
(Jag hatar f.ö. uttryck som "den inre resan". Det funkar ju inte. Skall det resas så skall det resas på riktigt och helst hem.)
Inte så stor vits att åka utomlands om man ägnar hela tiden borta åt att resa hem.
(Jag hatar f.ö. uttryck som "den inre resan". Det funkar ju inte. Skall det resas så skall det resas på riktigt och helst hem.)
fredag 20 mars 2009
Ett hundliv
Jag ser just på en film om en övergiven hund. Den är för åttaåringar. Jag tycker den är extremt sorglig och identifierar mig helt med hunden. Jag måste skärpa mig. Jag vill minnas att jag åkte hit av egen fri vilja.
torsdag 19 mars 2009
Såld
Isländska tidningar har hänvisat till brittiska The Times som har publicerat en intervju med krisens bad boy nummer ett, Jón Ásgeir, efter att det största, bästa och värsta företaget, eller konglomeratet, Baugur Group, försattes i konkurs i veckan. Det var Jón Ásgeirs livsverk, vilket inte är så värst, för han är kanske i fyrtioårsåldern.
Jón Ásgeir har blivit av med sina tillgångar och har därför sålt sitt jetplan och sin yacht, men han påstår sig ha kvar sin Rolls Royce och det enbart för att det inte finns nån marknad för lyxåk i världen för tillfället. Eftersom några har råkat orsaka en kris.
Jag tycker att det finns mycket med det här som är intressant. Det finns ingen marknad för Rolls Royser, det kan man fatta. Men det finns det alltså för stora yachter och för jetplan för privatbruk?
Och: Tror jag det att man vill sälja sin yacht om man har den här. Vad skall man med den? Lunnesafari? Bilen verkar inte heller helt anpassad för isländskt klimat. Varför köpte han en sån just? En bandvagn hade man förstått. Uppenbart att han brister i omdöme.
Jón Ásgeir har blivit av med sina tillgångar och har därför sålt sitt jetplan och sin yacht, men han påstår sig ha kvar sin Rolls Royce och det enbart för att det inte finns nån marknad för lyxåk i världen för tillfället. Eftersom några har råkat orsaka en kris.
Jag tycker att det finns mycket med det här som är intressant. Det finns ingen marknad för Rolls Royser, det kan man fatta. Men det finns det alltså för stora yachter och för jetplan för privatbruk?
Och: Tror jag det att man vill sälja sin yacht om man har den här. Vad skall man med den? Lunnesafari? Bilen verkar inte heller helt anpassad för isländskt klimat. Varför köpte han en sån just? En bandvagn hade man förstått. Uppenbart att han brister i omdöme.
Musik och politik
Islands representant i Eurovision Song Contest är blott 18 år och heter Jóhanna Guðrún. Nu skall hon ut i Europa och göra sin sång Is it true lite populär innan det är dags att åka till Moskva. Fast så mycket till Europaturné blir det inte. Det blir definitivt Amsterdam, men kanske inte så mycket mer, säger Islands motsvarighet till Christer Björkman, för ”pengar växer inte på trän nuförtiden”. (Did it ever?)
För att förbereda sig för den lilla turnén skall Jóhanna Guðrún gå på kurs om de isländska finanserna. ”Island är inte så populärt just nu ute i världen” säger Björkmanmotsvarigheten. Därför måste Jóhanna Guðrún kunna representera sitt folk på bästa sätt.
Kursen skall inte ha någon tendens, unga Jóhanna Guðrún skall inte indoktrineras, utan bara orienteras, så att hon kan möta pressen och promota sitt land.
Sången är i alla fall fin, om Jóhanna Guðrún händelsevis skulle få tid att framföra den mellan krascherna och kriserna.
För att förbereda sig för den lilla turnén skall Jóhanna Guðrún gå på kurs om de isländska finanserna. ”Island är inte så populärt just nu ute i världen” säger Björkmanmotsvarigheten. Därför måste Jóhanna Guðrún kunna representera sitt folk på bästa sätt.
Kursen skall inte ha någon tendens, unga Jóhanna Guðrún skall inte indoktrineras, utan bara orienteras, så att hon kan möta pressen och promota sitt land.
Sången är i alla fall fin, om Jóhanna Guðrún händelsevis skulle få tid att framföra den mellan krascherna och kriserna.
onsdag 18 mars 2009
I alla fall
Igår utbrast jag förvånat:
-Jag använde rätt kasus!
när jag var förvånad över att jag använde rätt kasus. Och genus. Och numerus faktiskt.
Fast då råkade jag säga kasus i plural. Föll. Skall vara fall.
-Jag använde rätt kasus!
när jag var förvånad över att jag använde rätt kasus. Och genus. Och numerus faktiskt.
Fast då råkade jag säga kasus i plural. Föll. Skall vara fall.
Rätt dam på rätt plats
Utanför regeringsbyggnaden sitter en skylt: Parkering för premiärministern. Under den en skylt med en bärgningsbil som släpar bort en personbil. Man skall nog inte tolka det så, att premiärministerns bil bogseras, utan snarare som att alla andra bilar än premiärministerns forslas iväg om de parkerar framför regeringsbyggnaden.
Häromdagen stod en bil parkerad just där. Nu skall vi se, tänkte jag, när de kommer och bogserar här. För det kändes inte så troligt att det var just premiärministerns lilla SUV som stod där.
Men se, ett par minuter senare öppnades dörren till regeringshuset och ut kommer ingen mindre än premiärministern, som med bestämda steg går rakt mot bilen och hoppar in.
De menar allvar med sina skyltar.
Häromdagen stod en bil parkerad just där. Nu skall vi se, tänkte jag, när de kommer och bogserar här. För det kändes inte så troligt att det var just premiärministerns lilla SUV som stod där.
Men se, ett par minuter senare öppnades dörren till regeringshuset och ut kommer ingen mindre än premiärministern, som med bestämda steg går rakt mot bilen och hoppar in.
De menar allvar med sina skyltar.
tisdag 17 mars 2009
Tiden är min fiende
Tidsuttryck är helt omöjliga. Det beror dels på att det är svårt att veta vilket kasus det skall vara efter prepositionerna i tidsuttryck. Dels beror det på att tidsuttryck har siffror i sig och siffror mellan ett och fyra böjs i femininum, maskulinum och neutrum, alla kasus. Siffran ett böjs i plural också, så där blir det 24 former att dribbla med.
Väldigt ofta när folk skall småprata med mig så frågar de:
- Hur länge stannar du?
- Hur länge har du varit här?
- När åker du till Sverige?
Jag försöker hitta omskrivningar.
- Jag åker hem i april. (Betydligt lättare än "om en knapp månad".)
- Jag kom i februari. (Nämner inget om att det närmare bestämt var den fjärde, av skäl som lätt inses).
Men så går jag bet. Om man skall åka "om några dagar", kan man inte svara: "Jag åker i mars". Det verkar inte klokt.
Att jag har problem med tiden här på Island har väl inte undgått någon. Men det är bedrövligt att det skall ta sig så konkreta uttryck.
Väldigt ofta när folk skall småprata med mig så frågar de:
- Hur länge stannar du?
- Hur länge har du varit här?
- När åker du till Sverige?
Jag försöker hitta omskrivningar.
- Jag åker hem i april. (Betydligt lättare än "om en knapp månad".)
- Jag kom i februari. (Nämner inget om att det närmare bestämt var den fjärde, av skäl som lätt inses).
Men så går jag bet. Om man skall åka "om några dagar", kan man inte svara: "Jag åker i mars". Det verkar inte klokt.
Att jag har problem med tiden här på Island har väl inte undgått någon. Men det är bedrövligt att det skall ta sig så konkreta uttryck.
Glass i stora lass
Det här är en maträtt man sällan ser i gamla Sverige. Just det här exemplaret består av säkert en dryg halvliter glass, som är vispad med banan, kokos, rice crispies och kola, enligt mina önskemål. Ett stadigt mellanmål. Jag köpte den i den glassbutik som enligt en 13-årig bekant till mig var den bästa.
Jag åt min första sån här när jag var på Island för 13 år sedan, och sedan dess är jag fast. Inte för att de är så goda, men för att de är så orimligt överdådiga. Efter ett tag har tungan frusit och då känner man inte vad det smakar, så kanske är bananen, kokosen och kolan lite bortkastade. Rice crispiesarna krispar emllertid vidare oavsett.
Att den här rätten slår stort på Island kan tyckas konstigt. Det är ju inget sommarparadis att tala om. Men islänningar har alltid struntat högaktningsfullt i att de bor på en ö i Atlanten. De köper tískuföt, modekläder, som om de var i Paris, och de äter alltså glass som om det rörde sig om Bermudas och inte ett land som tangerar polcirkeln. Kylan i bägaren matchar den i vinden som sliter i ens ansikte: Kallt ute, kallt inne, kallt i mage, kallt i sinne.
måndag 16 mars 2009
Á rennandi íslensku
Jag har funderat mycket på om jag har lärt mig nån isländska alls på att vara här. Det har jag naturligtvis. Dels har jag fått mycket bättre reda på substantiven och adjektiven, och det är ju inte helt oväsentligt. Det blir fortfarande fel i skarpt läge, förstås, men jag kan i alla fall konstatera för mig själv att det blev fel och vad det borde ha hetat. Det är ett framsteg. Dels har en väldig massa ord som jag har förstått tidigare börjat hitta vägen till min egen mun.
Jag kan numer:
Ringa till vägverket och fråga om väglaget.
Beställa på café. (Om det inte är paj.)
Fråga om det finns nåt ledigt rum på det här hotellet.
Säga till femåringar att stänga fönstret och ta det försiktigt.
Småprata om konst på konstmuseet. Inte om postmodernismens förtjänster, kanske, men om att något är fint och intressant.
Det hade jag inte kunnat eller i alla fall inte gjort för två månader sedan. Se där.
Jag kan numer:
Ringa till vägverket och fråga om väglaget.
Beställa på café. (Om det inte är paj.)
Fråga om det finns nåt ledigt rum på det här hotellet.
Säga till femåringar att stänga fönstret och ta det försiktigt.
Småprata om konst på konstmuseet. Inte om postmodernismens förtjänster, kanske, men om att något är fint och intressant.
Det hade jag inte kunnat eller i alla fall inte gjort för två månader sedan. Se där.
söndag 15 mars 2009
Mer töväder
Minns ni biluthyrningsdamen? Hon tinade upp till slut.
Jag vann. Men hon förlorade inte. Hon fick le. Brosa.
Jag vann. Men hon förlorade inte. Hon fick le. Brosa.
Vänligt småprat
För att inte stöta mig för mycket med de av mina läsare som kanske tycker att marknadsliberalism är toppen och känner sig upprörda av att jag dissar Flugfélag Íslands bussreklam, så skall jag ta det säkra före det osäkra i det här inlägget och prata om vädret.
När snön smälter men tjälen är kvar i marken har vattnet ingenstans att ta vägen. Då är det bra att jag har köpt de här gummistövlarna. De var på rea och är minst ett nummer för stora, men man får inte vara så sparsmakad.
Kolla. Jag har modebloggat.
lördag 14 mars 2009
Mindre än nånsin
Naturligtvis måste jag ge mig ut i vad som visade sig vara en liten försiktig Hyunday just den helg i mars då det blir snöstorm.
Det började annars bra. Jag kom ut ur Reykjavik, trots en vägskyltning som kräver av trafikanten att hon har god överblick över den isländska geografin. Jag kom fram till den mycket vackra plats i ingenstans, som jag skulle besöka. Jag blev vänligt mottagen, och hade trevligt.
Det var bara det att jag och alla andra hade läst i tidningen att det skulle bli snö och blåst. Inte så farligt, trodde de flesta. Men jag bestämde mig ändå för att inte stanna borta över natten, utan köra direkt hem till stan. Då började det dala flingor. Och medan jag avvaktade för att se vart vädret tog vägen, så blev det omöjligt att åka någonstans. Modd överallt och en vansinnig vind. Jag tog in på ett litet guesthouse vars fönsterrutor man snart inte kunde se ut genom för snön som rök och frös fast. Jag kände mig liten och feg.
Mitt beslut att inte resa över det höglänta lavafält som skiljer Reykjavik från sydlandet visade sig inte vara så dumt. När jag ringde vägverkets väder- och framkomlighetstjänst fick jag veta att prognosen, veðurspáin, spådomen alltså, var usel. Framåt kvällen stängdes vägen också mycket riktigt. Jag kurade och såg på tevenyheterna som avrådde alla från att åka nånstans.
I morse fick jag veta att vägen, Hellisheiði, var öppen igen, och när en liten isländsk dam började borsta av sin Nissan Micra för avfärd, frågade jag henne vad hon trodde. Jodå, Hellisheiði var fær, farbar. Det var blåst och modd, men man skulle kunna komma fram.
Det kunde man också visade det sig. Om man inte har synpunkter på att ens bil plötsligt rycks några meter åt ena eller andra hållet av vinden.
De rejäla jeepar som stod strösslade fastkörda, avåkta och översnöade, till höger och vänster om vägen blev ett slags kvitto på att mitt omdöme inte sviktar. Bara mitt mod. Och min tilltro till små gråa Hyundayer.
Men jag kom hem. Och har bildbevis, som följer nedan.
Först en trevlig häst, strax innan snön föll.
Därpå en bulle som jag köpte för att en snäll man på en liten mack gav mig gratis batterier till kameran. Han sade att de var dåliga, men nog var de bättre än de som var slut i alla fall. Bullen låg i en stor ask och jag åt den inne i bilen. Vegna vindsins.
Sedan snöstormen i går kväll.
Och så riktigt goda nyheter från i morse: plusgrader på Hellisheiði - ingen frusen modd alltså.
Samt en bild på töande oväder.
Jag skall i fortsättningen bara besöka platser som nås med ett solitt tunnelbanesystem. Påminn mig om jag glömmer det.
Det började annars bra. Jag kom ut ur Reykjavik, trots en vägskyltning som kräver av trafikanten att hon har god överblick över den isländska geografin. Jag kom fram till den mycket vackra plats i ingenstans, som jag skulle besöka. Jag blev vänligt mottagen, och hade trevligt.
Det var bara det att jag och alla andra hade läst i tidningen att det skulle bli snö och blåst. Inte så farligt, trodde de flesta. Men jag bestämde mig ändå för att inte stanna borta över natten, utan köra direkt hem till stan. Då började det dala flingor. Och medan jag avvaktade för att se vart vädret tog vägen, så blev det omöjligt att åka någonstans. Modd överallt och en vansinnig vind. Jag tog in på ett litet guesthouse vars fönsterrutor man snart inte kunde se ut genom för snön som rök och frös fast. Jag kände mig liten och feg.
Mitt beslut att inte resa över det höglänta lavafält som skiljer Reykjavik från sydlandet visade sig inte vara så dumt. När jag ringde vägverkets väder- och framkomlighetstjänst fick jag veta att prognosen, veðurspáin, spådomen alltså, var usel. Framåt kvällen stängdes vägen också mycket riktigt. Jag kurade och såg på tevenyheterna som avrådde alla från att åka nånstans.
I morse fick jag veta att vägen, Hellisheiði, var öppen igen, och när en liten isländsk dam började borsta av sin Nissan Micra för avfärd, frågade jag henne vad hon trodde. Jodå, Hellisheiði var fær, farbar. Det var blåst och modd, men man skulle kunna komma fram.
Det kunde man också visade det sig. Om man inte har synpunkter på att ens bil plötsligt rycks några meter åt ena eller andra hållet av vinden.
De rejäla jeepar som stod strösslade fastkörda, avåkta och översnöade, till höger och vänster om vägen blev ett slags kvitto på att mitt omdöme inte sviktar. Bara mitt mod. Och min tilltro till små gråa Hyundayer.
Men jag kom hem. Och har bildbevis, som följer nedan.
Först en trevlig häst, strax innan snön föll.
Därpå en bulle som jag köpte för att en snäll man på en liten mack gav mig gratis batterier till kameran. Han sade att de var dåliga, men nog var de bättre än de som var slut i alla fall. Bullen låg i en stor ask och jag åt den inne i bilen. Vegna vindsins.
Sedan snöstormen i går kväll.
Och så riktigt goda nyheter från i morse: plusgrader på Hellisheiði - ingen frusen modd alltså.
Samt en bild på töande oväder.Jag skall i fortsättningen bara besöka platser som nås med ett solitt tunnelbanesystem. Påminn mig om jag glömmer det.
torsdag 12 mars 2009
Ferðalag
I helgen skall jag på biltur. Jag skall till landet. Jag har fått noggranna anvisningar. Ingen tror att man kan köra fel. Man följer bara ringleden. Nummer 1.
Vad de inte har tänkt på är att ringleden naturligtvis går åt två håll. Bara en sådan sak ger ju en första god möjlighet att komma helt fel. Dessutom finns säkert avtagsvägar, som man kan blanda ihop.
Och så skall hyrbilen hanteras. Växlar, vindrutetorkare, bensin. Bara att få i backen och baxa bilen från uthyrningens parkering brukar vara en utmaning.
Uthyrningsdamen var det heller ingen barnlek att tampas med. När jag träffar sådana damer, ofta är det damer, brukar jag som en lek försöka få dem att ändå till slut spricka upp i ett leende. Här hade jag ingen chans. Henne vill jag inte träffa igen om det skulle ha råkat komma en liten rispa eller ens ett grässtrå på min Opel Corsa.
Vad de inte har tänkt på är att ringleden naturligtvis går åt två håll. Bara en sådan sak ger ju en första god möjlighet att komma helt fel. Dessutom finns säkert avtagsvägar, som man kan blanda ihop.
Och så skall hyrbilen hanteras. Växlar, vindrutetorkare, bensin. Bara att få i backen och baxa bilen från uthyrningens parkering brukar vara en utmaning.
Uthyrningsdamen var det heller ingen barnlek att tampas med. När jag träffar sådana damer, ofta är det damer, brukar jag som en lek försöka få dem att ändå till slut spricka upp i ett leende. Här hade jag ingen chans. Henne vill jag inte träffa igen om det skulle ha råkat komma en liten rispa eller ens ett grässtrå på min Opel Corsa.
Krismedvetenhet
Klockan tjugo över tolv är det hádegisfréttir, motsvarigheten till lunchekot, på radion. Det här lunchekot knäpper man gärna på på arbetsplatser runt om på Island. Den politiska och samhälleliga medvetenheten är hög.
Dem jag äter lunch med verkar ha fått nog av bankkriser. Ytterligare en bank kollapsade för ett par dagar sedan efter en akut likviditetskris, och nu har staten alltså fått en bank till i knät.
-Vad sade de på nyheterna?, undrar en kollega.
-Det var nåt tjat om de här bankerna.
-Ja, de har fått det där med banker på hjärnan. De ser spöken på ljusan dag.
Utagerat. Islänningar är av ganska segt virke.
Dem jag äter lunch med verkar ha fått nog av bankkriser. Ytterligare en bank kollapsade för ett par dagar sedan efter en akut likviditetskris, och nu har staten alltså fått en bank till i knät.
-Vad sade de på nyheterna?, undrar en kollega.
-Det var nåt tjat om de här bankerna.
-Ja, de har fått det där med banker på hjärnan. De ser spöken på ljusan dag.
Utagerat. Islänningar är av ganska segt virke.
onsdag 11 mars 2009
Ridå
Vad är det här? undrar ni. Jo, det är utsikten från bussfönstret.
Island har inte den socialdemokratiska tradition som övriga Norden har gemensam. Här har det alltid varit fritt fram för marknadskrafter. Tills alldeles helt nyligen, då.
Det här gäller bussbolaget också. Varför skall betalande passagerare se ut genom fönstren, när man kan täcka dem med reklam från likaledes betalande företag? Det här måste vara marknadsliberalismens allra mörkaste sida. Man ser inte ens solen, för pengarna kommer i vägen.
tisdag 10 mars 2009
Same ****, different name
Islands bankväsende har ju kollapsat. Staten tog över alltihop. Men eftersom staten inte är så stor, så går det inte helt utan mankemang.
Glitnir var en av de banker som kraschade hårdast, eller möjligen som hade längst till marken. Man kan utan överdrift påstå att varumärket Glitnir är fullständigt förbrukat, förtroendet brutet. Att vara isländska staten och äga Glitnir är alltså ingen avundsvärd sits.
Vad göra åt denna prekära situation? Jo, ner med skyltarna, och upp med nya, mer förtroendeingivande. Bilden visar vad Glitnir heter numera. Den röda färgen fick emellertid hänga med.
Glitnir var en av de banker som kraschade hårdast, eller möjligen som hade längst till marken. Man kan utan överdrift påstå att varumärket Glitnir är fullständigt förbrukat, förtroendet brutet. Att vara isländska staten och äga Glitnir är alltså ingen avundsvärd sits.
Vad göra åt denna prekära situation? Jo, ner med skyltarna, och upp med nya, mer förtroendeingivande. Bilden visar vad Glitnir heter numera. Den röda färgen fick emellertid hänga med.
I take requests eller paj
E. undrade hur man blir bemött som utlänning med ambition att tala isländska på Island. Så här kan det gå:
Förvånansvärt många islänningar hjälper till när jag pratar vad som kanske kan kallas isländska. Häromdagen ville jag beställa en bit paj på kafé. Baki, heter det nog, tänkte jag. Och bad att få en baka, som det hade hetat i ackusativ, om det hade hetat baki i nominativ.
Baristan förstod inte. När jag till slut pekade på min baki, i ackusativ i baka, sade hon:
- Ah, böku.
- Jaha, sade jag, heter det baka?
(Det här måste vara förvirrande för dem som inte har pluggat isländsk substantivböjning, d.v.s. de flesta. Nominativformen av något som heter böku i ackusativ måste bli baka. Något som heter baka i ackusativ, däremot, heter baki i nominativ – fast det finns inget sånt ord, as it happens. Och härmed har jag avskräckt samtliga läsare från grundkurs i isländska.)
Jajamen, och sedan drog baristan alla kasus, med hjälp av de prepositioner som styr dem. Det är så alla islänningar får lära sig det hela i skolan: baka, um böku, frá böku, til böku. Det var trevligt och hjälpsamt.
Baka är ett lätt substantiv. Det finns värre.
Förvånansvärt många islänningar hjälper till när jag pratar vad som kanske kan kallas isländska. Häromdagen ville jag beställa en bit paj på kafé. Baki, heter det nog, tänkte jag. Och bad att få en baka, som det hade hetat i ackusativ, om det hade hetat baki i nominativ.
Baristan förstod inte. När jag till slut pekade på min baki, i ackusativ i baka, sade hon:
- Ah, böku.
- Jaha, sade jag, heter det baka?
(Det här måste vara förvirrande för dem som inte har pluggat isländsk substantivböjning, d.v.s. de flesta. Nominativformen av något som heter böku i ackusativ måste bli baka. Något som heter baka i ackusativ, däremot, heter baki i nominativ – fast det finns inget sånt ord, as it happens. Och härmed har jag avskräckt samtliga läsare från grundkurs i isländska.)
Jajamen, och sedan drog baristan alla kasus, med hjälp av de prepositioner som styr dem. Det är så alla islänningar får lära sig det hela i skolan: baka, um böku, frá böku, til böku. Det var trevligt och hjälpsamt.
Baka är ett lätt substantiv. Det finns värre.
måndag 9 mars 2009
Dryckeskultur
Den isländska motsvarigheten till Pucko heter Kókómjólk. Den serveras inte som sin svenska kusin på glasflaska, utan levereras i fyrkantig tetrapack med sugrör. På förpackningen står en glad och förmodat chokladfärgad katt och spänner musklerna.
Vad som är konstigt är att fullvuxna människor dricker Kókómjólk till sitt nesti, lunchmatsäcken. Där sitter de och slurpar ur kattpaketet, som om vände sig inte såväl innehåll som omslag till barn i yngre skolåldrar.
Jag har tagit denna konsumtion som intäkt för att det är fritt fram för barnmat på arbetsplatsen. Jag dricker Svali till lunch. Det är som Festis, men med en glad apelsin på framsidan, iförd byggnadshjälm, bärande på diverse verktyg.
Det intressanta är att jag inte vet om det är comme il faut att dricka Svali som vuxen. Det är fullt möjligt att det endast är Kókómjólk som passerar. Kanske gör jag mig till spektakel varje lunch. Kulturella koder är omöjliga att knäcka.
Vad som är konstigt är att fullvuxna människor dricker Kókómjólk till sitt nesti, lunchmatsäcken. Där sitter de och slurpar ur kattpaketet, som om vände sig inte såväl innehåll som omslag till barn i yngre skolåldrar.
Jag har tagit denna konsumtion som intäkt för att det är fritt fram för barnmat på arbetsplatsen. Jag dricker Svali till lunch. Det är som Festis, men med en glad apelsin på framsidan, iförd byggnadshjälm, bärande på diverse verktyg.
Det intressanta är att jag inte vet om det är comme il faut att dricka Svali som vuxen. Det är fullt möjligt att det endast är Kókómjólk som passerar. Kanske gör jag mig till spektakel varje lunch. Kulturella koder är omöjliga att knäcka.
Rasbiologi
På busstationen Hlemmur högst upp på Laugarvegur sitter de som åker buss. De kan mycket väl vara islänningar hela bunten, utom jag, men deras genetiska uppsättning kommer från någon annanstans. Där finns nordafrikaner, centralafrikaner, turkar, vietnameser. Och så jag. Och så trodde jag att jag hade hittat en inföding, men när han tog upp sin mobil pratade han ryska.
Det är vi som åker buss. Ett litet jordklot i en plåttub i Reykjavik, renons på islänningar.
Det är vi som åker buss. Ett litet jordklot i en plåttub i Reykjavik, renons på islänningar.
söndag 8 mars 2009
Av och på
Det är svårt att veta vart man skall vända sig med sin frustration över ett språk. Det finns ingen instans som direkt har ansvar för märklig kasusanvändning.
Vanligen styr prepositioner som betecknar riktning ackusativ. Prepositioner som betecknar befintlighet styr dativ. Det här känner man igen från tyskalektionerna, från vilka de flesta av oss tyvärr mest minns just prepositionerna.
När en islänning skall ta på sig en tröja heter det að fara í peysuna. Riktning. Ackusativ. Bra. När en islänning har på sig en tröja heter det að vera í peysunni. Befintlighet. Dativ. Bra.
Men när man tar av sig tröjan heter det að fara úr peysunni. Riktning. Dativ. Inte bra! Inte bra alls! Det är tillräckligt illa att prepositioner finns, att de styr kasus och att ord böjs högt och lågt. När sedan inte riktning- och befintlighetsregeln funkar längre, då känner jag att det hela är orättfärdigt.
Ber man sedan en vanlig islänning att göra reda för detta får man ingen hjälp alls.
-Peysa är femininum, säger en. Peysan, um peysuna, frá peysunni, til peysunnar.
-Det har inte alls med saken att göra! vill jag vråla. Det är prepositionen och valet av kasus som du måste ta ansvar för!
Och medan jag sitter och rabblar ”úr, handa, frá styr dativ” halvhögt för mig själv, med inåtvänd blick, så pratar islänningen vidare, utan att veta att det är prepositionen och det efterföljande kasuset som är problemet. Och inte gör islänningen några fel på kasus för det.
Vanligen styr prepositioner som betecknar riktning ackusativ. Prepositioner som betecknar befintlighet styr dativ. Det här känner man igen från tyskalektionerna, från vilka de flesta av oss tyvärr mest minns just prepositionerna.
När en islänning skall ta på sig en tröja heter det að fara í peysuna. Riktning. Ackusativ. Bra. När en islänning har på sig en tröja heter det að vera í peysunni. Befintlighet. Dativ. Bra.
Men när man tar av sig tröjan heter det að fara úr peysunni. Riktning. Dativ. Inte bra! Inte bra alls! Det är tillräckligt illa att prepositioner finns, att de styr kasus och att ord böjs högt och lågt. När sedan inte riktning- och befintlighetsregeln funkar längre, då känner jag att det hela är orättfärdigt.
Ber man sedan en vanlig islänning att göra reda för detta får man ingen hjälp alls.
-Peysa är femininum, säger en. Peysan, um peysuna, frá peysunni, til peysunnar.
-Det har inte alls med saken att göra! vill jag vråla. Det är prepositionen och valet av kasus som du måste ta ansvar för!
Och medan jag sitter och rabblar ”úr, handa, frá styr dativ” halvhögt för mig själv, med inåtvänd blick, så pratar islänningen vidare, utan att veta att det är prepositionen och det efterföljande kasuset som är problemet. Och inte gör islänningen några fel på kasus för det.
Grönt kort - uppföljaren
I går köpte jag ett nytt grönt busskort, för det har gått en dryg månad sen det förra införskaffades, om någon minns det.
Döm om min förvåning:
Jag sade rätt! I alla fall tror jag att jag sade rätt, jag kan i efterhand inte hitta nåt fel alls med det jag sade. När kassörskan sedan frågade från vilket datum kortet skulle gälla, så kunde jag svara på första försöket. Jag behövde inte fråga ha? Och jag tror att det blev rätt igen, trots att det var ett tidsuttryck, som jag notoriskt misshandlar.
Gud give att detta är en trend.
Döm om min förvåning:
Jag sade rätt! I alla fall tror jag att jag sade rätt, jag kan i efterhand inte hitta nåt fel alls med det jag sade. När kassörskan sedan frågade från vilket datum kortet skulle gälla, så kunde jag svara på första försöket. Jag behövde inte fråga ha? Och jag tror att det blev rätt igen, trots att det var ett tidsuttryck, som jag notoriskt misshandlar.
Gud give att detta är en trend.
lördag 7 mars 2009
Där det händer, när det händer
Ikväll händer stora ting i min förort. En mc-klubb skall ha invigningsfest och kanske kommer det Hells Angelsmedlemmar. De flesta har redan skickats tillbaka till Köpenhamn, men polisen kan inte utesluta att en och annan har slunkit in i landet.
Jag undrar var det hela går av stapeln. Kanske skall jag ta en promenad och reka. Men så slår det mig: Hur vet jag när jag träffar på en mc-gängsmedlem om han inte har med sig sin mc? För mc:n kunde nog inte flyga med dem, antar jag. Och vad är grejen med ett mc-möte utan mc? Det är som om frimärkssamlarna skulle ha årsmöte utan album.
Jag undrar var det hela går av stapeln. Kanske skall jag ta en promenad och reka. Men så slår det mig: Hur vet jag när jag träffar på en mc-gängsmedlem om han inte har med sig sin mc? För mc:n kunde nog inte flyga med dem, antar jag. Och vad är grejen med ett mc-möte utan mc? Det är som om frimärkssamlarna skulle ha årsmöte utan album.
fredag 6 mars 2009
Desperado
Förteckning över konstiga saker jag har gjort i desperation:
Gått och hört ett föredrag i förorten om en isländsk trålares förlisning. Förfärlig historia egentligen, som hade förtjänat en bättre åhörare. Det tog mig tyvärr fyra dagar efter föredraget att fatta att togari, dragare alltså, är just en trålare och inte till exempel en bogserbåt. Tog lite udden av föredraget att inte fatta det centrala ordet.
Gått på japansk svartvit film i förorten. Kultförklarad 60-talsrulle, om inte äldre. Matiné introducerad av långluggad, randigt klädd filmstudent. Svarta glasögonbågar.
Visat ett aldrig tidigare skådat intresse för barnlitteratur, eftersom jag råkade komma över en barnbok. Fördrev ett par timmar med den.
Visat ett likaledes aldrig tidigare skådat intresse för historia och bevistat utställningen ”Ett folk blir till” på Islands nationalmuseum. Men det var en bra utställning och jag borde ge historia en chans, även vid andra tider än oår.
Gått och hört ett föredrag i förorten om en isländsk trålares förlisning. Förfärlig historia egentligen, som hade förtjänat en bättre åhörare. Det tog mig tyvärr fyra dagar efter föredraget att fatta att togari, dragare alltså, är just en trålare och inte till exempel en bogserbåt. Tog lite udden av föredraget att inte fatta det centrala ordet.
Gått på japansk svartvit film i förorten. Kultförklarad 60-talsrulle, om inte äldre. Matiné introducerad av långluggad, randigt klädd filmstudent. Svarta glasögonbågar.
Visat ett aldrig tidigare skådat intresse för barnlitteratur, eftersom jag råkade komma över en barnbok. Fördrev ett par timmar med den.
Visat ett likaledes aldrig tidigare skådat intresse för historia och bevistat utställningen ”Ett folk blir till” på Islands nationalmuseum. Men det var en bra utställning och jag borde ge historia en chans, även vid andra tider än oår.
Animism
Nu reser jag. Man kan blogga i farten numera. Jag är alltså fortfarande inte borta, men absolut inte hemma.
Det finns folk som tror att det bor andar i tingen. Att träd, stenar och platser är besjälade. De har naturligtvis rätt. I alla fall gäller detta för hemma. Det är just det som gör hemma till hemma.
En gatukorsning hemma är inte bara en gatukorsning, utan den plats där jag tappade halva ananassplitten i förra vinterns grus, så att den inte gick att äta upp. Motorvägen är scenen för en punktering (lagades med gummigegga på sprayplaska – de verkstan inte nöjda med sådant förfarande). Vid bron såg jag en bäver.
Borta gäller andra regler. En trottoar är en trottoar är en trottoar är aldrig platsen där jag fick ett roligt besked, träffade en avlägsen släkting, eller sprang förbi för att hinna till ett viktigt möte. Det är just det som är felet med borta.
För att få mening måste allting borta fyllas med mening och det blir ett fasligt sjå.
Det finns folk som tror att det bor andar i tingen. Att träd, stenar och platser är besjälade. De har naturligtvis rätt. I alla fall gäller detta för hemma. Det är just det som gör hemma till hemma.
En gatukorsning hemma är inte bara en gatukorsning, utan den plats där jag tappade halva ananassplitten i förra vinterns grus, så att den inte gick att äta upp. Motorvägen är scenen för en punktering (lagades med gummigegga på sprayplaska – de verkstan inte nöjda med sådant förfarande). Vid bron såg jag en bäver.
Borta gäller andra regler. En trottoar är en trottoar är en trottoar är aldrig platsen där jag fick ett roligt besked, träffade en avlägsen släkting, eller sprang förbi för att hinna till ett viktigt möte. Det är just det som är felet med borta.
För att få mening måste allting borta fyllas med mening och det blir ett fasligt sjå.
onsdag 4 mars 2009
Borta från borta
En islandsblogg måste ju skrivas från Island. Och om den heter "Så går en dag än från vår tid" så måste den rimligen skrivas av en som hoppas att dagarna skall rassla på.
Just nu är jag inte på Island. Jag hoppas inte heller på att dagarna skall avlöpa snabbt.
Men imorgon. Då är jag tillbaka. På Island och kanske på bloggen. Och då vet jag att jag kommer att vara så borta att jag vill att tiden skall slå knut på sig själv och marschera med sjumilastövlarna på.
Och just precis då - stannar den.
Just nu är jag inte på Island. Jag hoppas inte heller på att dagarna skall avlöpa snabbt.
Men imorgon. Då är jag tillbaka. På Island och kanske på bloggen. Och då vet jag att jag kommer att vara så borta att jag vill att tiden skall slå knut på sig själv och marschera med sjumilastövlarna på.
Och just precis då - stannar den.
tisdag 24 februari 2009
Fettisdag
På fettisdagen skall det ätas fastlagsbullar här så väl som hemma.
Här verkar det allmänt finnas två sätt att göra fettisdagsbullar. Antingen tar man bullar av vanlig jäst deg, eller så tar man petit chou-smet. Bullarna, bollurnar, har man inte mandelmassa i, utan sylt och grädde, och ovanpå har man choklad, inte florsocker. Man kan tydligen ha vaniljkräm i också. Och skär glasyr på. Anarki.
Man skär heller inte av ett litet lock, och gröper ur ett hål för fyllningen utan delar bara bullen mitt på.
Av nån obegriplig anledning uttalas det hela också bolla. Inte bottla som ll brukar uttals, t.ex. i kopp, bolli. Som uttalas bottli. Fel fyllning, fel uttal. Jag längtar semlorna.
Här verkar det allmänt finnas två sätt att göra fettisdagsbullar. Antingen tar man bullar av vanlig jäst deg, eller så tar man petit chou-smet. Bullarna, bollurnar, har man inte mandelmassa i, utan sylt och grädde, och ovanpå har man choklad, inte florsocker. Man kan tydligen ha vaniljkräm i också. Och skär glasyr på. Anarki.
Man skär heller inte av ett litet lock, och gröper ur ett hål för fyllningen utan delar bara bullen mitt på.
Av nån obegriplig anledning uttalas det hela också bolla. Inte bottla som ll brukar uttals, t.ex. i kopp, bolli. Som uttalas bottli. Fel fyllning, fel uttal. Jag längtar semlorna.
måndag 23 februari 2009
Produktnamnsfrossa
Jag har kommit på ett trick som skall hjälpa mig på vägen mot mindre stapplig isländska. Jag skall lyssna på podcaster på isländska på i-poden. En god tanke.
Men hur gör man för att få en podcast ombord på en uråldrig i-pod shuffle? Jag lyckas bara tanka på en podsändning åt gången. Om jag försöker lägga på flera, och det kan behövas några för att språkbada i en hel dag, så blir i-poden tom. Idag har jag därför lyssnat tre gånger på samma podsändning. Till slut fattade jag visserligen hela intervjun, men det blev ändå lite enahanda.
Jag har läst på kändisbloggar att kändisarna ber sina läsare om hjälp med diverse. Nu skall jag göra likadant. Bästa läsare: hur gör man för att få med sig mer än en podsändning i sin i-pod shuffle?
(Kändisarna brukar i och för sig lotta ut fina gifts också. Om nån kan hjälpa mig, så skall den få en goodiebag. Jag lägger i lite Duxtvål och bomullsrondeller. En tub Pepsodent också, kanske. Det här är ingen glamourblogg.)
Men hur gör man för att få en podcast ombord på en uråldrig i-pod shuffle? Jag lyckas bara tanka på en podsändning åt gången. Om jag försöker lägga på flera, och det kan behövas några för att språkbada i en hel dag, så blir i-poden tom. Idag har jag därför lyssnat tre gånger på samma podsändning. Till slut fattade jag visserligen hela intervjun, men det blev ändå lite enahanda.
Jag har läst på kändisbloggar att kändisarna ber sina läsare om hjälp med diverse. Nu skall jag göra likadant. Bästa läsare: hur gör man för att få med sig mer än en podsändning i sin i-pod shuffle?
(Kändisarna brukar i och för sig lotta ut fina gifts också. Om nån kan hjälpa mig, så skall den få en goodiebag. Jag lägger i lite Duxtvål och bomullsrondeller. En tub Pepsodent också, kanske. Det här är ingen glamourblogg.)
Språkpolitik
Det är snart val här. De har ju avsatt sin regering. En nyhet som skall införas är personval, om grundlagen tillåter detta; det är under debatt.
Om man vill bli vald är det bara att kandidera. Det heter að bjóða sig fram. Jag skulle personligen ha svårt att kandidera till något som helst uppdrag, och att bjóða mig fram skulle vara fullständigt otänkbart. Det lurar ett nesligt nederlag i att bjóða sig fram. Som i att ”bjuda ut sig”. Jag tycker att det direkt för tankarna till folkmassor som kastar tomater.
Hittills är det ganska många som har tillkännagivit att de inte tänker kandidera. Tacka för det. Det måste till ett nyval på ordfronten först, skulle jag säga.
Om man vill bli vald är det bara att kandidera. Det heter að bjóða sig fram. Jag skulle personligen ha svårt att kandidera till något som helst uppdrag, och att bjóða mig fram skulle vara fullständigt otänkbart. Det lurar ett nesligt nederlag i att bjóða sig fram. Som i att ”bjuda ut sig”. Jag tycker att det direkt för tankarna till folkmassor som kastar tomater.
Hittills är det ganska många som har tillkännagivit att de inte tänker kandidera. Tacka för det. Det måste till ett nyval på ordfronten först, skulle jag säga.
söndag 22 februari 2009
Luftslott
På Smáralind, ett köpcentrum lika oproportionerligt för Reykjavík som ekonomin i övrigt tycks ha varit för Island, har luften inte bara gått ur gått ur affärerna utan också hoppborgen.
Luftslott har en tendens att säcka ihop.
Simma lugnt
Det är fullt möjligt att jag inte blir bättre på isländska av att vara här, men om jag inte blir bättre på simning, då är jag helt obildbar. Jag simmar och simmar.
Det är det där med tid. Och simning, det tar tid, särskilt på vintern. Av med alla jackor och sockar och stövlar och så knö in det i skåp och duscha och på med badkläder och så själva utövandet, då, som mest är en parentes. Men jag simmar så pass mycket att jag har börjat fundera över teknik. Testar olika saker olika sträckor. Räknar simtag och snittar som Gunde Svan i sin krafts dagar.
Sen finns det ju heitir pottar, som man kan sitta en bra stund i utan att det verkar som man maskar, och så tar det där krånglet med skåp och kläder och kanske hårtork vid. Ett par timmar går åt utan att man behöver anstränga sig.
Jag behöver 18 simtag på 25 meter bröstsim. Men bara 15 på rygg. Det hade jag ingen aning om innan jag kom hit.
Det är det där med tid. Och simning, det tar tid, särskilt på vintern. Av med alla jackor och sockar och stövlar och så knö in det i skåp och duscha och på med badkläder och så själva utövandet, då, som mest är en parentes. Men jag simmar så pass mycket att jag har börjat fundera över teknik. Testar olika saker olika sträckor. Räknar simtag och snittar som Gunde Svan i sin krafts dagar.
Sen finns det ju heitir pottar, som man kan sitta en bra stund i utan att det verkar som man maskar, och så tar det där krånglet med skåp och kläder och kanske hårtork vid. Ett par timmar går åt utan att man behöver anstränga sig.
Jag behöver 18 simtag på 25 meter bröstsim. Men bara 15 på rygg. Det hade jag ingen aning om innan jag kom hit.
torsdag 19 februari 2009
Hört på radio
Saab är förstanyheten på Útvarp Reykjavík, radion, denna morgon. Det är egentligen inte så bra. Då är det att betrakta som allvar.
Vädersubjekt
För er som är böjda åt syntax, kan jag meddela att det inte är en barnlek att prata om regn heller, trots det jag skrivit i tidigare inlägg. Frågan om det regnar ute kan nämligen på isländska formuleras utan subjekt, något som ju är lite ovanligt i nordiska språk. I alla fall tror jag att den kan det.
Jag har slutat googla isländska fraser som jag är osäker på. Det finns fullt av galningar på nätet som bloggar fel.
Jag har slutat googla isländska fraser som jag är osäker på. Det finns fullt av galningar på nätet som bloggar fel.
onsdag 18 februari 2009
Släktträd
Min svenska erfarenhet av samtal är att deltagarna berättar historier eller kommenterar något på samma tema som just varit uppe. Isländska lunch- och kaffebordssamtal slingrar sig oftast från en person till en annan.
-Var inte har bror till Kjartan?
-Jo, visst, och deras mamma var ju dotter till Jóhann.
-Vilken Jóhann? Kárason?
-Ja, han juristen.
-Min mamma gick i samma klass som hans syster.
-Anna? Nej, vänta, vad hette hon, var det inte Jóhanna. Hon hälsade ofta på hemma när jag var liten.
-Jaha?
-Pappa och hon var kusiner.
-Jamen, då var de ju sysslingar till Pétur, han som gifte sig med en amerikansk kvinna.
Så håller det på. Även om jag mot förmodan skulle ha kunnat formulera en vettig mening någon gång emellanåt, så har jag inte så mycket att bidra med.
-Var inte har bror till Kjartan?
-Jo, visst, och deras mamma var ju dotter till Jóhann.
-Vilken Jóhann? Kárason?
-Ja, han juristen.
-Min mamma gick i samma klass som hans syster.
-Anna? Nej, vänta, vad hette hon, var det inte Jóhanna. Hon hälsade ofta på hemma när jag var liten.
-Jaha?
-Pappa och hon var kusiner.
-Jamen, då var de ju sysslingar till Pétur, han som gifte sig med en amerikansk kvinna.
Så håller det på. Även om jag mot förmodan skulle ha kunnat formulera en vettig mening någon gång emellanåt, så har jag inte så mycket att bidra med.
Kallprat
Det sägs att engelsmän talar mycket om vädret. Det kan vara ett öfenomen, för detsamma gäller här. Och här ger vädret så rikliga tillfällen till samtal. Det ändras tacksamt nog hela tiden, så frågar man om det regnar ute, så är den frågan relevant och inte bara något man säger för att munnen skall gå. Bara för att det spöregnade för fem minuter sedan behöver det inte göra det nu.
Jag kan nog fråga om regn. Men snö, det är krångligt att böja, tror jag. Tur att den har smält, så att den inte är på tapeten längre.
Jag kan nog fråga om regn. Men snö, det är krångligt att böja, tror jag. Tur att den har smält, så att den inte är på tapeten längre.
tisdag 17 februari 2009
Vandraren
Busschauffören spelade en isländsk cover av Nordmans Vandraren på högsta volym i dag.
Jag har inte alls för avsikt att dissa Nordman så här offentligt, det är bara det att sån där blandad vikingaromantik med en Mjölner här och ett par runor där inte riktigt är min påse nötter. Men jag föreställer mig att Nordman säkert hade varit nöjd (eller nöjda, de kanske är en grupp?) med att få sin låt översatt till isländska av alla språk. Det passar in i vadmalstemat. Mindre nöjd hade han (de?) förmodligen varit med att den isländska versionen var lite technopoppad. Det är inte så bärsärk.
Jag har inte alls för avsikt att dissa Nordman så här offentligt, det är bara det att sån där blandad vikingaromantik med en Mjölner här och ett par runor där inte riktigt är min påse nötter. Men jag föreställer mig att Nordman säkert hade varit nöjd (eller nöjda, de kanske är en grupp?) med att få sin låt översatt till isländska av alla språk. Det passar in i vadmalstemat. Mindre nöjd hade han (de?) förmodligen varit med att den isländska versionen var lite technopoppad. Det är inte så bärsärk.
Betydelsen av hästar
Fréttablaðið, gratistidningen, hade i helgen en intervju med Islands Brad Pitt. Han heter Hilmir Snær. Antingen är nämnde snygging inte så spirituell, eller så hade journalisten inte sin mest kreativa dag när hon tänkte ut frågorna.
Det mest intressanta vi fick veta var att Hilmir inte gillade att sälja torkad fisk på torget, vilket han gjorde som sextonåring. Vi fick också veta att han vill framställa sig som en hestamaður. Det vill många islänningar, har jag förstått. Det är ungefär som att ha åkt Vasaloppet eller genomfört en svensk klassiker: ett tecken på att man är en riktig karl.
Jag har hittills inte hört en enda isländsk man säga att han inte har förstånd på hästar. Möjligen tillstår de att de inte håller på så mycket med sånt längre, vilket inte är så mycket till erkännande om man bor i en New York-inredd lägenhet mitt i stan.
Det mest intressanta vi fick veta var att Hilmir inte gillade att sälja torkad fisk på torget, vilket han gjorde som sextonåring. Vi fick också veta att han vill framställa sig som en hestamaður. Det vill många islänningar, har jag förstått. Det är ungefär som att ha åkt Vasaloppet eller genomfört en svensk klassiker: ett tecken på att man är en riktig karl.
Jag har hittills inte hört en enda isländsk man säga att han inte har förstånd på hästar. Möjligen tillstår de att de inte håller på så mycket med sånt längre, vilket inte är så mycket till erkännande om man bor i en New York-inredd lägenhet mitt i stan.
måndag 16 februari 2009
Regnbåge
Ser ni regnbågen över min förort? Om ni inte gör det, så är den där ändå, det lovar jag.
Så borde man försöka tänka lite mer.
All by myself
De flesta människor som rör sig på stan mellan klockan åtta på morgonen och sådär sju, åtta på kvällen går själva. Någon drar en barnvagn, någon talar i telefon, men de flesta bara går någonstans, utan en hop vänner, utan några synliga tecken på att de känner någon enda annan människa.
Att jag går här på gatan ensam morgon och kväll väcker därför förmodligen inte någon särskilt uppmärksamhet. Det är bara jag själv som tycker att jag dinglar lite i stora världen.
Kanske kan jag fejka ett riktigt uppsluppet mobilsamtal? Eller är det då man verkligen blir sorglig?
Att jag går här på gatan ensam morgon och kväll väcker därför förmodligen inte någon särskilt uppmärksamhet. Det är bara jag själv som tycker att jag dinglar lite i stora världen.
Kanske kan jag fejka ett riktigt uppsluppet mobilsamtal? Eller är det då man verkligen blir sorglig?
Paparazzi
Davið Oddsson, ordförande för den isländska centralbanken, som allmänt anses ha stor del i skulden till Islands minst sagt trängda ekonomiska läge, vill inte sluta.
Den nya premiärministern har skriftligen bett honom och styrelsen att avgå, men de vill inte. De tycker inte att de har gjort något fel.
Denna Daviðs hårdnackade vägran att sluta på jobbet har gjort honom till Islands hetaste nyhetsstoff. Han är jagad som Mona Sahlin under Tobleronetiden och vi får veta var han är, vart han åkt och vad han gör. Ryktena, och nu måste vi hålla i minnet att de rykten som når mig är lösa och dessutom möjligen lite missuppfattade, säger att han har stängt in sig på kontoret och bara lämnar rummet ibland för att lalla runt lite. Antagligen finns det inte så mycket pengar att bestämma över för tillfället. Ute på stan rör han sig inte, klokt nog.
Om nån sade till mig att jag var tvungen att sluta på jobbet, så skulle jag åka hem. Men det är förstås lättare när man redan är i exil.
Den nya premiärministern har skriftligen bett honom och styrelsen att avgå, men de vill inte. De tycker inte att de har gjort något fel.
Denna Daviðs hårdnackade vägran att sluta på jobbet har gjort honom till Islands hetaste nyhetsstoff. Han är jagad som Mona Sahlin under Tobleronetiden och vi får veta var han är, vart han åkt och vad han gör. Ryktena, och nu måste vi hålla i minnet att de rykten som når mig är lösa och dessutom möjligen lite missuppfattade, säger att han har stängt in sig på kontoret och bara lämnar rummet ibland för att lalla runt lite. Antagligen finns det inte så mycket pengar att bestämma över för tillfället. Ute på stan rör han sig inte, klokt nog.
Om nån sade till mig att jag var tvungen att sluta på jobbet, så skulle jag åka hem. Men det är förstås lättare när man redan är i exil.
Vems dotter är jag?
M. tror att jag kanske får ett isländskt namn om jag registrerar mig i folkbokföringen.
Sist jag var här någon längre tid, och det är tretton år sen, fick jag alltid frågan när jag hade presenterat mig med förnamn:
Og hvers dóttir ertu?
Vems dotter jag är? Det finns ju åtminstone två bra svar på den frågan. Vad svarar man? Sitt efternamn? Det var inte det som efterfrågades. Sin fars namn, och så får man ett helt nytt namn på pappret? Eller, mer feministiskt, om det ändå skall bli fel på pappret, sin mors namn?
Nu har jag inte fått den frågan. Det beror antingen på att jag talar mycket sämre isländska, så att alla direkt hör att det inte är fråga om någon Íslandsdóttir. Eller så har man här på tretton år vant sig vid att folk har andra namn, sådär generellt. Eller så beror det på att jag inte är skattskriven. Kanske blir man mer isländsk så fort man får sitt kennitala. Vi får se.
Sist jag var här någon längre tid, och det är tretton år sen, fick jag alltid frågan när jag hade presenterat mig med förnamn:
Og hvers dóttir ertu?
Vems dotter jag är? Det finns ju åtminstone två bra svar på den frågan. Vad svarar man? Sitt efternamn? Det var inte det som efterfrågades. Sin fars namn, och så får man ett helt nytt namn på pappret? Eller, mer feministiskt, om det ändå skall bli fel på pappret, sin mors namn?
Nu har jag inte fått den frågan. Det beror antingen på att jag talar mycket sämre isländska, så att alla direkt hör att det inte är fråga om någon Íslandsdóttir. Eller så har man här på tretton år vant sig vid att folk har andra namn, sådär generellt. Eller så beror det på att jag inte är skattskriven. Kanske blir man mer isländsk så fort man får sitt kennitala. Vi får se.
söndag 15 februari 2009
Personnummer
Eftersom jag inte direkt är turist här, så måste jag ibland ta del av samhälleliga saker. Det kan vara filmuthyrning, bibliotkskort och sånt. I värsta fall blir jag någon gång under våren tvungen att gå till läkare eller tandläkare. Det kan man inte utan kennitala. Kennitala är en sorts personnummer. Jag minns att jag hade ett sånt förra gången jag var här. Det berättigade mig till arbete och lånekort och studieplats och en del annat.
Nu är det dags igen. Jag skall bege mig till folkbokföringen och låta mig skattskrivas. Få man då betala skatt här tro? Det blir i så fall ett klipp: svensk lön på krIsland smäller högt och skatterna på Island är lägre än i Sverige. Men jag tror att det finns nån hake. Vilken och hurudan kommer jag att bli varse nu i veckan, var så säkra.
Det vore snällt om jag fick skatta här. De har ju ebb i kassan, och jag vill gärna hjälpa till.
Nu är det dags igen. Jag skall bege mig till folkbokföringen och låta mig skattskrivas. Få man då betala skatt här tro? Det blir i så fall ett klipp: svensk lön på krIsland smäller högt och skatterna på Island är lägre än i Sverige. Men jag tror att det finns nån hake. Vilken och hurudan kommer jag att bli varse nu i veckan, var så säkra.
Det vore snällt om jag fick skatta här. De har ju ebb i kassan, och jag vill gärna hjälpa till.
Easy like a Sunday morning
Tror ni inte att det är helg nu igen.
Igår var jag i Reykjavik på vinterhögtiden, som det heter på programmet. Kulturfestivalen alltså. Den avslutades i går natt med att ett grönländskt reggaeband spelade på Nordens Hus. Jag kan inte tänka mig bättre cross-over än så.
Men nu är jag alltså ensam igen och det är helg igen. Jag har bestämt mig för att jag skall arbeta hela dagen. Det ger definitivt en känsla av att man gör något meningsfullt. Man kan ta en kaffepaus och liksom låtsas för sig själv att det är bra at man tar en paus, men snart måste man återvända till arbetet. Jag fattar inte vad det är för fel på självbedrägeri.
Om någon har något annat förslag på hur man ensam fördriver tiden, så säg bara till!
Igår var jag i Reykjavik på vinterhögtiden, som det heter på programmet. Kulturfestivalen alltså. Den avslutades i går natt med att ett grönländskt reggaeband spelade på Nordens Hus. Jag kan inte tänka mig bättre cross-over än så.
Men nu är jag alltså ensam igen och det är helg igen. Jag har bestämt mig för att jag skall arbeta hela dagen. Det ger definitivt en känsla av att man gör något meningsfullt. Man kan ta en kaffepaus och liksom låtsas för sig själv att det är bra at man tar en paus, men snart måste man återvända till arbetet. Jag fattar inte vad det är för fel på självbedrägeri.
Om någon har något annat förslag på hur man ensam fördriver tiden, så säg bara till!
fredag 13 februari 2009
Kulturskymning
I Reykjavik är det kulturnatt denna natt. Alla muséer har visningar och alla går in gratis. Mellan muséerna går en gratis kulturbuss. Man ser inte ut genom fönstren, för där har unga dagiskonstnärer satt upp jättelika teckningar. Det gör utflykten lite mer äventyrlig för någon som inte hittar i varje krok och behöver mer än ledsyn. Men det är trevliga teckningar.
Isen är bruten
Nu regnar det.
Slut på sol som reflekteras i fjälltopparna så att hela horisonten ser ut som en skål karameller.
Lika bra det tycker jag. Det här med den svarta lavan och det gula, våta gräset, det känns mer som det Island jag känner till.
Jag måste köpa gummistövlar.
Slut på sol som reflekteras i fjälltopparna så att hela horisonten ser ut som en skål karameller.
Lika bra det tycker jag. Det här med den svarta lavan och det gula, våta gräset, det känns mer som det Island jag känner till.
Jag måste köpa gummistövlar.
onsdag 11 februari 2009
Parlör
En del saker vänjer man sig inte vid i första taget i det isländska språket. En av de sakerna är frasen Ég veit það.
Den kan användas så här:
-Peter kom hem igår
-Ég veit það.
Det betyder, har jag förstått, inte ja, ja, jag VET det, som man kan tro, utan jo, det har jag faktiskt hört, serdu.
Något annat som är helt nödvändigt att snabbt tillägna sig är det lilla ordet för ursäka mig, nu hörde jag inte riktigt vad det var du sade, som är
-Ha?
Prosodin något anklagande. Jag använder detta ord mer än alla andra ord. Det är oböjligt också, så vitt jag vet.
Den kan användas så här:
-Peter kom hem igår
-Ég veit það.
Det betyder, har jag förstått, inte ja, ja, jag VET det, som man kan tro, utan jo, det har jag faktiskt hört, serdu.
Något annat som är helt nödvändigt att snabbt tillägna sig är det lilla ordet för ursäka mig, nu hörde jag inte riktigt vad det var du sade, som är
-Ha?
Prosodin något anklagande. Jag använder detta ord mer än alla andra ord. Det är oböjligt också, så vitt jag vet.
Polletten (tydligen) trillade ner
A. har just hjälpsamt gjort mig uppmärksam på att jag inte kan stava på svenska heller.
Då är jag inte så mycket sämre på isländska än på svenska som jag trodde.
Då är jag inte så mycket sämre på isländska än på svenska som jag trodde.
Du fjällhöga nord
Från mitt fönster ser jag en vit vägg med ventilationstrummor på och det är allt.
Men: Om jag lutar mig en aning åt höger, så ser jag halvnakna människor i snön. De badar på ett av stans komunala utebadhus. Jag ser också flervåningshus, och bäst av allt: Jag ser det blå, blå havet och på andra sidan fjorden höga fjäll, som kan vara vita, rosa, blå, grå och orange.
Men: Om jag lutar mig en aning åt höger, så ser jag halvnakna människor i snön. De badar på ett av stans komunala utebadhus. Jag ser också flervåningshus, och bäst av allt: Jag ser det blå, blå havet och på andra sidan fjorden höga fjäll, som kan vara vita, rosa, blå, grå och orange.
Atomur
Min man är här på besök några dagar. Och imorse vaknade jag klockan 6.30, precis som det var tänkt, och precis som jag skulle gjort alla andra dagar.
Ingen tvekan om att min tidzon har har kommit hit.
Ingen tvekan om att min tidzon har har kommit hit.
tisdag 10 februari 2009
Scandal Beauty
Dorrit, presidentens fru, har uttalat sig om den isländska krisen i en intervju med en tysk, tror jag, tidning.
Det är ingen som måste lämna hus och hem här, sade Dorrit. Presidenten själv, Ólafur Ragnar, skall då ha sagt till Dorrit att hon kanske inte förstår sig på fastighetslagarna på Island helt och att hon inte borde låta sig citeras. I alla fall inte när hon sade just det hon sade.
Dorrit tyckte det var dumheter. Vem kunde bli bostadslös i ett land där det redan finns dubbelt så mycket hus som människor? Och hon tänkte visst låta sig citeras på denna punkt. Presidenten var av en annan åsikt om det lämpliga i att låta sig citeras på just denna punkt i hennes fall. Dorrit ringde därför några dagar senare upp journalisten och klargjorde att han visst fick citera henne. Och det gjorde han naturligtvis.
Hur det än är med Dorrit så står det många nybyggda fina hus tomma. Med havsutsikt. Vill någon komma och göra mig sällskap?
Det är ingen som måste lämna hus och hem här, sade Dorrit. Presidenten själv, Ólafur Ragnar, skall då ha sagt till Dorrit att hon kanske inte förstår sig på fastighetslagarna på Island helt och att hon inte borde låta sig citeras. I alla fall inte när hon sade just det hon sade.
Dorrit tyckte det var dumheter. Vem kunde bli bostadslös i ett land där det redan finns dubbelt så mycket hus som människor? Och hon tänkte visst låta sig citeras på denna punkt. Presidenten var av en annan åsikt om det lämpliga i att låta sig citeras på just denna punkt i hennes fall. Dorrit ringde därför några dagar senare upp journalisten och klargjorde att han visst fick citera henne. Och det gjorde han naturligtvis.
Hur det än är med Dorrit så står det många nybyggda fina hus tomma. Med havsutsikt. Vill någon komma och göra mig sällskap?
Tick tack
Efter att M. som vanligt kompetent ryckt in och tipsat mig om hur tekniken bör skötas, så slår klockan här på bloggen i takt med tiden i övrigt i Reykjavik.
Nu är det bara jag som går fel. Jag vaknar punktligt klockan 5 varje morgon. Det hade varit utmärkt om jag hade varit i Sverige, för då hade klockan varit 6, tidningarna väntat i brevinkastet och en kopp te hade löst alla problem. Eller ja, nu tar jag kanske i.
Men nu är det ju här jag är, med själen i en annan tidszon. Det är inte mycket att göra åt.
Nu är det bara jag som går fel. Jag vaknar punktligt klockan 5 varje morgon. Det hade varit utmärkt om jag hade varit i Sverige, för då hade klockan varit 6, tidningarna väntat i brevinkastet och en kopp te hade löst alla problem. Eller ja, nu tar jag kanske i.
Men nu är det ju här jag är, med själen i en annan tidszon. Det är inte mycket att göra åt.
Ur led är tiden
Det är inte bara jag som tycker att tiden är ur led.
Det tycker klockan här på blogspot också och föreslår därför helt enkelt en alternativ tideräkning. En själsfrände.
Det tycker klockan här på blogspot också och föreslår därför helt enkelt en alternativ tideräkning. En själsfrände.
Tvärnit
Klockan 8 åker jag buss till arbetet. Det gör resten av Island också, men bil, då. Det sägs att befolkningen i Reykjavik är lika stor som Uppsalas. Men de köer som uppstår på vägen in mot stan, trots de tre körfälten i varje riktning, påminner om London eller New York. Varifrån kommer alla?
Busschaffören låter sig emellertid inte avskräckas, utan kör som om han körde ute på landet en söndag förmiddag. Full gas. Det leder till många häftiga inbromsningar. Flera gånger i morse rörde min nästipp vid framförvarande femårige medpassagerares kapuschong av bävernylon.
Busschaffören låter sig emellertid inte avskräckas, utan kör som om han körde ute på landet en söndag förmiddag. Full gas. Det leder till många häftiga inbromsningar. Flera gånger i morse rörde min nästipp vid framförvarande femårige medpassagerares kapuschong av bävernylon.
måndag 9 februari 2009
Garderoben
Nu tror jag just att jag har frågat så här:
"Skall hon tillkännage att hon är homosexuell?"
Vad jag ville säga var: "Kommer hon ut, om jag låser?"
De tittade så konstigt på mig och ändrade en verbform. Komst út. Inte kemur út.
"Skall hon tillkännage att hon är homosexuell?"
Vad jag ville säga var: "Kommer hon ut, om jag låser?"
De tittade så konstigt på mig och ändrade en verbform. Komst út. Inte kemur út.
Jagsvag
Förmiddagen har jag ägnat åt ett möte med en grupp personer, som jag visserligen aldrig träffat i levande livet, men som jag haft ett projekt ihop med i några månader innan jag kom hit. Ramarna, själva serierutan var alltså given. Mycket bättre konturer nu, och kanske rentav lite färg.
Konturerna kommer alltså av det jag gör, inte det jag är. Det är precis alla fel i modern självhjälpslitteratur.
Konturerna kommer alltså av det jag gör, inte det jag är. Det är precis alla fel i modern självhjälpslitteratur.
Seriemord?
Om man vore en figur i en serieruta, hur mycket av konturerna och färgerna innanför skulle då komma från en själv? Och hur mycket fyller omgivningen i?
Jag tycker att alla färgerna har runnit ur mig och nu börjar jag få suddiga konturer också. Det verkar jobbigt att vara seriefigur om man skall stå för HELA sin personlighet själv.
Hemma tror jag att jag har draghjälp från många håll, eller så måste det vara, annars skulle jag ju inte bli så blek och suddig här.
Och tänk om omgivningen här fyller i mig med fel färger, för att de inte vet hur det skall vara. Eller ritar dit en ordentlig puckelrygg eller nåt. Då blir jag ju förfelad.
Jag tycker att alla färgerna har runnit ur mig och nu börjar jag få suddiga konturer också. Det verkar jobbigt att vara seriefigur om man skall stå för HELA sin personlighet själv.
Hemma tror jag att jag har draghjälp från många håll, eller så måste det vara, annars skulle jag ju inte bli så blek och suddig här.
Och tänk om omgivningen här fyller i mig med fel färger, för att de inte vet hur det skall vara. Eller ritar dit en ordentlig puckelrygg eller nåt. Då blir jag ju förfelad.
lördag 7 februari 2009
Lördagslogg
Jag har alltså ätit, simmat, gått runt i min nya stad, ätit, arbetat, läst en isländsk deckare, och nu lagar jag och min nya familj mat. Isländsk mat. En av helgens två dagar har jag alltså klarat av, samt att framställa en vitsås utan klumpar.
I morgon funderar jag på att åka mycket buss. Det kan ta tid.
I morgon funderar jag på att åka mycket buss. Det kan ta tid.
Nyckelord
Jag var och simmade idag i en av de otaliga utomhuspooler som finns här, trots minusgraderna. I badhuset var skåpen i omklädningsrummen organiserade så, att man bara fick en chans. En polett, ett varv med nyckeln och sen, om man var tvungen att öppna igen, så hade poletten ramlat ned i en liten låst box och man kunde inte låsa igen.
Jag låste naturligtvis. Oc behövde sen öppna igen. Och fick sedan möjlighet att öva min isländska genom att förklara att jag hade låst och öppnat och nu kunde jag inte låsa igen. Många problem här. Det är något lurigt med dörrar på isländska. Något med själva dörröppningen och dörrbladet. Och så är det det här med kasus.
Jag fick en ny polett i alla fall, så det måste ju varit några rätt.
Jag vet inte om jag gör framsteg, eller om jag bara har tröttnat på att försöka prata som folk och babblar på, med eller utan ackusativböjning. Eller om det möjligen är så att det faktum att jag har börjat babbla på är själva framsteget.
Jag låste naturligtvis. Oc behövde sen öppna igen. Och fick sedan möjlighet att öva min isländska genom att förklara att jag hade låst och öppnat och nu kunde jag inte låsa igen. Många problem här. Det är något lurigt med dörrar på isländska. Något med själva dörröppningen och dörrbladet. Och så är det det här med kasus.
Jag fick en ny polett i alla fall, så det måste ju varit några rätt.
Jag vet inte om jag gör framsteg, eller om jag bara har tröttnat på att försöka prata som folk och babblar på, med eller utan ackusativböjning. Eller om det möjligen är så att det faktum att jag har börjat babbla på är själva framsteget.
fredag 6 februari 2009
Góða helgi!
Det är betydligt lättare att hålla sig sysselsatt i veckorna än på helgerna när man inte hör till. På vardagarna här har jag faktiskt haft så mycket att göra att jag nästan har inbillat mig att jag har ett liv. Vakna, klä på sig, skynda sig till bussen, åka till arbetet (tar nästan en hel välsignad timme med promenad till bussen och från bussen till arbetet), arbeta, göra ett litet ärende mellan fem och sex, åka hem (samma välsignade timme som bara går helt gratis) äta, vara trött för att det finns så många ord som surrar i huvuet och sen sova. Det är ett liv.
Men nu: inga planer för lördag, inga för söndag.
Jag kunde såklart plugga lite isländska. Men jag tänker mig mer nån sorts aktivitet som man kan berätta om på måndag morgon. Å andra sidan, who am I kidding: Jag kan ju inte berätta så mycket alls utan att staka mig och gå vilse bland kasus, så det spelar ingen större roll vad jag gör.
Men nu: inga planer för lördag, inga för söndag.
Jag kunde såklart plugga lite isländska. Men jag tänker mig mer nån sorts aktivitet som man kan berätta om på måndag morgon. Å andra sidan, who am I kidding: Jag kan ju inte berätta så mycket alls utan att staka mig och gå vilse bland kasus, så det spelar ingen större roll vad jag gör.
Krónur
Hela hösten har man kunnat läsa i svenska kvällstidningar om hur billigt det har blivit på Island. 50% billigare har journalisterna ropat ut. Men då får man ta med i beräkningen att innan det gick så illa för Island, så var priserna 100% högre än i Sverige, så det går jämt ut eller hur det nu funkar med procent.
Island dras också med en rejäl inflation. Så den som åker hit för att göra ett klipp på i-pods eller någotsomhelst kan känna sig lite besviken. Men utsikten får man på köpet.
I morse, när jag åkte buss, som jag ju gillar, var det fortfarande kolsvart ute, så det enda jag såg var reklamskyltarna på hållplatserna. Man kunde få ett särdeles fint erbjudande på pizza. Bara 1998 ISK. Om man vet att man får ungefär 7 ISK för 100 svenska kronor, så kan man räkna ut att det inte är en så väldigt billig pizza.
Var journalisterna nånsin här och spanade in prislapparna? undrar jag. Jag undrar också hur folk här egentligen klarar sig. Antagligen äter de inte så mycket pizza.
Island dras också med en rejäl inflation. Så den som åker hit för att göra ett klipp på i-pods eller någotsomhelst kan känna sig lite besviken. Men utsikten får man på köpet.
I morse, när jag åkte buss, som jag ju gillar, var det fortfarande kolsvart ute, så det enda jag såg var reklamskyltarna på hållplatserna. Man kunde få ett särdeles fint erbjudande på pizza. Bara 1998 ISK. Om man vet att man får ungefär 7 ISK för 100 svenska kronor, så kan man räkna ut att det inte är en så väldigt billig pizza.
Var journalisterna nånsin här och spanade in prislapparna? undrar jag. Jag undrar också hur folk här egentligen klarar sig. Antagligen äter de inte så mycket pizza.
(Till)kort(akommanden)
Igår trodde jag att jag hade lyckats säga en hel mening rätt. Det visade sig att jag hade fel verbform. Ég bý (eller by, möjligen, jag har ju svårt för de där y:na. Och i:na för den delen.) heter det tydligen. Inte ég býr, som jag för övrigt tycker låter mycket bättre.
Att jag fick det månadskort till bussen som jag ville ha, det var sanneligen inte min egen förtjänst heller. Det var en snäll dam i kassan, som förstod mitt "kort, kort". Det säljs kanske inte så många sorters kort i en biljettlucka, det kan ha reducerat antalet möjliga åsyftade referenter. Græna kortið, skulle jag ha. Och det fick jag. Jag har grönt kort. Men inte i isländska.
Att jag fick det månadskort till bussen som jag ville ha, det var sanneligen inte min egen förtjänst heller. Det var en snäll dam i kassan, som förstod mitt "kort, kort". Det säljs kanske inte så många sorters kort i en biljettlucka, det kan ha reducerat antalet möjliga åsyftade referenter. Græna kortið, skulle jag ha. Och det fick jag. Jag har grönt kort. Men inte i isländska.
torsdag 5 februari 2009
Buss
En sak som jag gillar är att resa. Det säger alla att de gör, men då brukar de mena Thailand. Jag gillar att resa var som helst, så länge det rör sig. Att resa från Förorten till Reykjavik varje morgon är alltså en sak jag gillar. Jag skall ju göra den resan varje dag hela våren och jag tänker fotsätta att gilla det varje dag.
Skyr
Skyr. Inte skýr.
Det spelar roll i både tal och skrift. Fast för mig spelar det mest roll i skrift, för jag kan ändå inte uttala skillnaden i tal. Min brist på vokaler gör faktiskt isländskan lite lättare.
Skyr är en sorts kvarg eller torr yoghurt, som finns med och utan fruktsmak. Man kan äta den med mjölk.
Andra ord jag har lärt mid idag: Tönn. Nest. Tand och matsäck. Ett ättema idag i vokabulären, helt enkelt.
Det spelar roll i både tal och skrift. Fast för mig spelar det mest roll i skrift, för jag kan ändå inte uttala skillnaden i tal. Min brist på vokaler gör faktiskt isländskan lite lättare.
Skyr är en sorts kvarg eller torr yoghurt, som finns med och utan fruktsmak. Man kan äta den med mjölk.
Andra ord jag har lärt mid idag: Tönn. Nest. Tand och matsäck. Ett ättema idag i vokabulären, helt enkelt.
...och kommer aldrig åter
Så går en dag än från vår tid är en rad ur en psalm. Så här går den:
Så går en dag än från vår tid
och kommer aldrig åter
Jag var i Indien och räddade världen när jag var tjugo. Jag kan inte minnas att jag längtade hem, men tiden gick oroande långsamt. Varje kväll när jag låg under myggnätet i sängen och stirrade ut i det elektricitetslösa mörkret mumlade jag För mig själv: "Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig åter - yes!"
Det vore ju bra om jag kunde hitta ett annat förhållningssätt till Island.
Så går en dag än från vår tid
och kommer aldrig åter
Jag var i Indien och räddade världen när jag var tjugo. Jag kan inte minnas att jag längtade hem, men tiden gick oroande långsamt. Varje kväll när jag låg under myggnätet i sängen och stirrade ut i det elektricitetslösa mörkret mumlade jag För mig själv: "Så går en dag än från vår tid och kommer aldrig åter - yes!"
Det vore ju bra om jag kunde hitta ett annat förhållningssätt till Island.
onsdag 4 februari 2009
The bitter – me?
Det är min kollega och goda vän M. som har föreslagit att jag skall blogga. Hon tror att min blogg skulle kunna bli full av cynismer.
Jag vet inte om det är eftersträvansvärt. Men M. är klok, så jag tänker försöka. Blogga. Inte vara sur. Det kommer nog naturligt.
Jag vet inte om det är eftersträvansvärt. Men M. är klok, så jag tänker försöka. Blogga. Inte vara sur. Det kommer nog naturligt.
Til styr genitiv
Jag har kommit fram.
Jag har gjort följande för att erövra mitt nya land:
Köpt ett telefonkort till en gammal avlagd mobil. Jag nås alltså på isländskt nummer.
Åkt flygbuss på isländska. (Jag skulle säga vart jag skulle till biljettkontrollanten. En preposition följd av ett egennamn. Två ord. Det andra böjde jag fel. Det måste vara någon sorts rekord. Nu kan det bara bli bättre, hoppas jag verkligen.)
Handlat skýr på lågprisaffären.
Jag har gjort följande för att erövra mitt nya land:
Köpt ett telefonkort till en gammal avlagd mobil. Jag nås alltså på isländskt nummer.
Åkt flygbuss på isländska. (Jag skulle säga vart jag skulle till biljettkontrollanten. En preposition följd av ett egennamn. Två ord. Det andra böjde jag fel. Det måste vara någon sorts rekord. Nu kan det bara bli bättre, hoppas jag verkligen.)
Handlat skýr på lågprisaffären.
tisdag 3 februari 2009
The bitter beginning
Jag flyttar till Island i morgon och stannar ett tag.
Just nu kan jag inte riktigt erinra mig varför det i oktober kändes så viktigt att åka bort. Därför är jag mycket upptagen av tid och kanske framför allt hur man blir av med den, när man väl fått ganska många utlandsdagar på halsen.
Svaret är naturligtvis att man försöker spendera dem klokt, så att man lär sig mycket och utvecklas. Men om man inte orkar utvecklas - vad skall man då göra med sina isländska dagar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
